"Du är väl en sån där som kokar wettex-trasorna tills de luktar kattgäsp"

så sa Tanja till mig häromdagen när vi for i bilen till Fjällnora. Jag minns inte vad vi pratade om exakt, men hon försökte väl säga att jag inte var nån slit&slängis eller kanske bara att jag var onödigt sparsam och snål, hehe. Nåväl, roligt lät det i alla fall.

Jag har en mormor som spar på inslagspapper som hon viker ihop. Gör alla tanter så eller är min mormor unik? Det är inte ovanligt att hon visar mer uppskattning för själva pappret än för presenten däri: "men vilket fint papper..." Nog är det gansak gulligt att hon spar, men jag förstår inte vad jag skulle göra med alla jordiska ting om jag var så sparig av mig. Yta, yta, yta...

Jag har varit i Vittulsberg nu också, för första gången i mitt liv, bokstavligen alltså.