Skrämmande lika

(På bilden: jag och min syster på min och Elins 25-årsfest. Vi har lyckats ha köpa och ha på oss samma tröja (lyckligtvis i olika färger). Samma fotomin som synes)

Jag å min syster gör lika saker ibland. Ibland ganska ofta. Ibland skrämmande lika och ofta. Igår på internationella kvinnodagen så såg jag att vi valt samma rubrik på våra bloggar. Annars kan det vara saker som att jag har köpt en ny tröja å så kommer jag till syrran och så har hon en likadan på sig, då brukar jag mest bli sur. Det händer ganska ofta faktiskt.

Idag när jag var hos sirran å fikade tillsammans med Sandra och hennes lilla dotter Thea så säger jag och Hanna exakt samtidigt och med samma tonfall "oj va vig han e" när Thea drar i sprattelgubben som sitter på kylen. När vi sedan fikar så viker jag mitt bullpapper på två ställen som en fyrkant och slänger det tillbaka till bullfatet. Där ligger Hannas bullpapper redan, vikt exakt likadant.

I senhöstas på bakfyllan en morgon blev jag väckt av en ringande telefon. Bredvid mig låg Tanja för första gången i min säng (nåååå, vi hade kläderna på, men vi hade sovit tillsammans och vi hade pussat på varandra). Det är en uppskakad Hanna som ringer och väcker mig. Tomas har fått reda på att hon ska träffa en tjej, berättar hon. Hon ska träffa en tjej, berättar hon för första gången för mig. "Jaha om du bara visste vad som hände mig i natt" tänker jag. Det kändes så konstigt å knäppt att det var så samtidigt. Som att det inte kunde vara sant, tänkte jag först. Men sen tänkte jag om, för det var sant. Det vaaaar verkligen sant, förstod jag.

Som om det vore parallella liv vi levde, jag och min syster, kan jag tycka ibland, men egentligen... hur mycket är det som är lika? Inte så mycket om man tänker på hur mycket som är olika i våra liv. Det finns mycket fördelar med att gå igenom samma saker, så som jag och Hanna nu gjort, för man vet att den andra uppriktigt och innerligt förstår, känner och kan tänka sig in. Man behöver inte ens tänka sig in. Det är bra.