Svag dag och Lugn

Igår var en svag dag. När man inte kan gå upprätt utan kurar ihop sig och låter musklerna vila staplade på varann medan man släpar sig framåt med steg som inte lämnar marken. Man är labil och skrattar mycket men kan lika lätt börja gråta. Ibland skrattar man så man gråter. Ibland gråter man så man skrattar. Jag och Tanja (inte svag utan ovanligt hurtig) gick promenad (ja hon gick studsande och rakryggad medan jag släpade mig fram) till Gränby köpcentrum. På vägen hem var det en kvinna med barnvagn som gick bakom oss jättelänge. Lyss till följande konversation och förstå vidden bakom hur svag jag var. Vi skojade om kvinnan och sa (fast inte så kvinnan hörde) "you and your little baby need to stop following us" "What does your baby want?" "What's he looking at?" "What's your baby's problem?" Vi skrattade jättemycket åt detta. Det var här nivån låg. Sedan diskuterade vi filmen "Benji 2... the uncut version" "where Benji gets run over by a car" "where someone slashes Benji's red ball" "where Benji's father drowns"... Skratt skratt...

Bakgrunden till min svaghet hade en hel del med en hel del rödvin att göra...

Annars... Just nu är jag kär i Kristina Lugns "hejdå ha det så bra" som jag köpte på bokrean. Jag och Pernilla var där i fredags. Köpte boken på LundeQ och såg den sen på Åhlens 30-40kr billigare. Såklart "Det är bara att gå hem å hänga sig" konstaterade jag och Pernilla. "fram med repet".

---
Den stora skillnaden mellan en människa
som tyngs av sina bördor
och en bärande vägg
är att människan kan åstadkommas
av praktiskt taget vilket klantarsle som helst.
Varje dag dör en kändis.
Det kallas att ha marknadsvärde.
Glöm aldrig hur det känns
när dörrar öppnas
mot vänner
när portar öppnas
mot vänliga synfält
och universum älskar levande och döda
i samma andetag.
Och till och med jag kan gråta.
Och känna barmhärtighet.



---
Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad