Frühstück im Bett

I morse fick jag frukost på sängen klockan sju. En stadig, generös och gedigen frukost. Detta är själsmassage av legitimerad massör på hög nivå. Det här inlägget handlar om saker som gör mig glad...


Förra veckan var en ganska hård vecka. Högstadiet bjöd mig på både godsaker och riktiga rötägg. Den värsta klassen, en sjua, gjorde mig nästan gråtfärdig efter andra lektionen med dem, då det var kaos. Jag tjata och skrek och blev sur men de vägrade lyssna. En lärare kommer in efter att en flicka blivit sur och slängt upp dörren och smällt igen den och stuckit. "va håller ni på med här inne, ni hörs över hela skolan, säger hon..." Jag går under jord. Så inför nästa lektion med klassen så hade jag preppat ordentligt, både mentalt och rent röstmässigt. Jag gick in i klassrummet låångt innan lektionen börjat och skrev regler på tavlan:

* Alla sitter på sina platser
* Respektera varandra: inget bråk, skrik eller spring
* Detta är en svensklektion. Här gör vi de uppgifter vi får.

När klassen kom in höjde jag min stämma och tog ett rejält allvarsnack med ungdomarne. "förra lektionen var jättejobbig, ni har varit jättejobbiga, så får det inte gå till..." Jag kände mig som värsta gesapo när jag gick igenom mina regler. Klassen stirrar på mig och LYSSNAR. Helt sjuukt, kändes det. En kille utbrister med en bekymmersrynka i pannan: "aah, du har haft ett rent helvete med oss va?" jag skrattar till åt gossen. De är bra roliga iaf. "jo det har varit ganska jobbigt jaa"... Vi hade en bra lektion. Det var kul och jag blir glad. Jag tycker inte om att vara tjatig och skälla. Jag slapp det den här lektionen.

På väg från skolan. Jag går och leder min cykel. Jag möter en kvinna i trettioårsåldern och när hon är jämnsides med mig så swooosch så halkar hon raklång och landar på rygg. "oj hur gick det" säger jag och böjer mig över henne. Hon ser ut att känna efter. Inga större skador verkar det som. Hon kan inte så bra svenska. Spontant sträcker hon upp en hand mot mig. Jag tar ett grepp om hennes arm och drar i henne. När jag fått upp henne på huk så Swoooooosch säger det igen och så ligger hon där på marken igen. Nu börjar hon skratta. Jag börjar också skratta. "för tjock" säger hon. "För halt" säger jag och så tar jag ett rejält grepp om henne. Jag vill inte tappa henne igen. När hon kommit upp så står vi väldigt nära varann och hon har fortfarande en hand om min arm och den andra klappar hon på min bröstkorg. Vi skrattar. Det kändes bra och naturligt. Inte alls blygt. En del människor vill ju inte ens att man ska hjälpa dem upp när de halkar. En del drar sig för att ta i okändingar. Så kan ju jag också vara ibland, men det här kändes bara medmänskligt. Vi skrattar lite till och jag frågar henne om det är säkert att hon inte gjort sig illa. "Nej" säger hon och sen går vi småfnissande åt varsitt håll.


Lyktan i lördags. Jag och Vera har det ganska stressigt. Vi springer och serverar och steker och vänder och diskar. En pojk kommer in med sin assistent som är en kvinna. Han har Downs syndrom och är kanske tio år gammal. Han har en inplastad bok med bilder som han pekar i när han beställer. En hamburgare med dressing och ketchup och en cola. Han är mycket söt. lite senare går jag ut i serveringen för att duka av lite bord. När jag står och plockar på bordet bakom pojken så vänder han sig plötsligt mot mig och ler. "Hej" säger han. "Hej" säger jag. Sen sträcker han ut sin vänster hand mot mig. Jag blir alldeles varm i kroppen. Jag går fram och tar honom i hand och ler ännu mer. Sen tar jag disken som står på bordet bakom och går in i disken och leendet sitter kvar såå länge och i magen sitter det hela dagen.