the vomitting world around me and the woman who stands tall: B-M

Ninastackarn har fått en återsläng av vinterkräkisen hon drog på sig och led av nästan hela förra veckan. Peter var sjuk innan. Han hade inte lika lång sjuktid dock. Usch för magsjuka. Det är det värsta. Man blir så svag. Igår ringde Tanja. Hon har blivit magsjuk och inlagd på sjukhus i Varanasi, Indien. Stackers Tanja. Hon missar flyget hem för hon måst ligga inne några dagar och få dropp. Alexandra hade blivit sjuk några dagar innan och låg redan på sjukhuset, men nu blev Tanja också sjuk.

Jag satt i telefon igår eftermiddag och försökte boka om Tanjas biljett, ett jäkla gissel. Det var tydligen svårt att flyga hem från Indien, som om alla hade lust att göra det omkring den dag Tanja ville åka. Har blivit hänvisad hit å dit å hit igen, pratat med snorkiga Melanie på British Airways "sorry mam, it is not possible... blaj blaj" trevliga Heidi, Fredrik och Anna på Kilroy "har hon någon reseförsäkring?" och så förstås - Britt-Marie.

Mmmmmmmm mysiga Britt-Marie på Alandiabolagen där Tanja har reseförsäkring. Britt-Marie, en trevlig åländsk kvinna som säger vackra ord som "självklart ska vi få hem henne" och "det är klart att försäkringen täcker resan hem". En riktig fixare, en kvinna som man har respekt för. Jag och Britt-Marie har blivit bra kompisar nu, tycker jag iaf. Jag ser henne framför mig i ett litet kontor i en tvåvåningsbyggnad i centrala Mariehamn där hon sitter vid ett skrivbord, en blå dräkt, vit skjorta, uppsatt gråmelerat hår och en gloria över huvve. Hennes hållning är stolt och rak. Hon håller huvudet högt. Hon räddar alla åländska landsmän i nöd bara di har en årsreseförsäkring (get one!). Ge henne jordskalv, magsjuka, brutna revben, pungbråck, rånmord, gisslandraman och översvämningar på de mest avlägsna av jordens alla platser: "självklart ska vi få hem henne" säger Britt-Marie och ger dig en blick som säger allt om hennes förmåga.

Igår när jag pratat med Kilroy sista gången så kände jag att jag inte kunde få ett bättre deal än ev nästa onsdag. Tanja vill hem fort, det vet jag. Det vill jag också. Onsdag är sent, så sent... Det finns bara en sak att göra: Ringa Britt-Marie och be henne blotta stålmannentrikåerna. Klockan halv åtta svensk tid idag ringde jag B-M igen och beklagade mig: "Alandiabolagen Williams" svarar B-M (ja Williams e hennes efternamn) "hej de e lisa" sa jag och förstod snart av tystnaden att det var kanske lite för intimt sagt... Men iaf så skulle B-M kolla och fixa. Hon ringer senare och har fixat så Tanja får komma hem på måndag! Magic fingers, magic voice, magic Britt-Marie.

Pratade med Tanja idag. Hon mår ok. Hon får massor av dropp och hade varit på ultraljud (sa hon verkligen det?) och "det såg bra ut" sa hon. Det låter ju bra. De har haft en mus i rummet på sjukhuset och en skötare som efter att ha injicerat Alexandra kastade sprutan på golvet under sängen efter att han letat men inte hittat papperskorgen. Alexandra mår bättre också. Skönt. Nu ska de få vara friska tycker jag. Enough! Basta!

Igår kväll var jag hos Pernilla. Vi invigde hennes shisha. Vi var bittra. Jag för att Tanjan är sjuk i Indien. Pernilla för att hennes love interest inte uppfyllt några förväntningar utan gjort henne ledsen. Vi drack skumpa käka nachos å rökte shisha å pratade en massa. Guuu va sköööönt. Thanks Pernilla för att du finns.