There is hope

På högstadiet igår igen... Har blivit SO-lärare för tre veckor framöver... Kul dag igår faktiskt. Det är fantastiskt vad ungdomar gör min känslovärld extrem. Min teori är att på högstadiet är luften så tjock med hormoner att jag som lärare får in en massa av dem i min kropp, vilket gör mig mycket känslosam. Eleverna i en klass kan få mig att gråtskaka av ilska, men de kan också få mig att vilja göra en volt i luften och skriva insändare i tidningar och ringa hem till deras föräldrar och säga vilka fantastiska varelser de skapat.

Igår hade jag en klass som fick mig att volta. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes som att jag såg in i dessa unga människor och såg något fint. Det gick att prata med dem i egenskap av medmänniska och inte lärare-elev. De kändes mycket mogna (de gick i nian) och seriösa. Nog var de lite busiga och så, men det var bara i en sund skala som jag kunde le åt. En sak som hände t ex. Jag var i rummet utanför klassrummet och letade lite böcker till några elever. Jag hör innefrån klassrummet att det är lite stökigt (men inte så att det stör hela skolan som det gjorde i min helvetes-sjua). En pojk läser högt ur en bok. Det låter ganska roligt. Han har gravseriös röst och gammaldags tonfall. Några tjejer skrattar och busar. När jag kommer in i klassrummet så säger jag inget utan jag går bara och sätter mig vid katedern och läser ur boken ja hittat. När jag kommer in så blir det knäpptyst. Det kändes så konstigt. Respekt, vaaaaaa????
Jag hade några härliga small talks med några i klassen. Det var skoj. Kul att höra vad dessa 15-åringar har för åsikter och syn på världen och livet. Det finns hopp för ungdomen, alla ni skeptiker. Det finns riktigt fiiiina ungdomar.

Annars... Jag har haft ett dygn av upplyftande dekadens med Tanja. Bio med obligatorisk cava efteråt. Mysigt. Tanja rappade för mig. Hon är fantastiskt duktig på att memorera låttexter har jag kommit underfund med. Oj va de far ord ur henne. Igår innan bion hade Tanja ont i huvve för hon hade pratat för mycket. Det var ett lustigt fenomen tycker jag. Idag åt vi gofrukost med ost. Lyxigt värre joråsatte. Vi har inte gjort nåt vi ämnade göra. Men själen måste också ha sin motion och det fick min idag vill jag lova. Solen har lyst, värmt mitt ansikte och kastat vacker ljus över Tanja. Vi skrattade åt "kardebumma", åt två kokosbollar var och köpte fina saker till varann. Jag har skämtat ganska mycket med främlingar idag, dvs expediter 1q:sar mfl. Det är ett tecken på att jag mår bra. Det vet jag.