Petrus amicus

I fredags var det fölsekalas för Peter. Mycket gemytligt. Nina hade lagat sin specialare: en kinuskitårta mmmmmm (som hade vackert smile-ansikte). Vi hade skoj och frågade frågor ur 90-talsquizboken peter fick av oss. Teman som beverly hills 90210, brittpop, twin peaks etc. Sen gick jag och peter ut på en öl. Jag blir återigen påmind om en umgängesform jag gillar otroligt mycket. Att sitta på hak och ta en öl i ett litet sällskap. Gärna med en eller två personer. Jag tycker det är idealiskt, för man kan prata om saker ganska ingående och tar upp saker som engagerar. Jag gillar Peter och är glad att vi är vänner. Med risk för att bli nostalgisk... Jag minns hur vi träffades första gången i pappas bil då vi skulle hem till emma i sthlm på fest och jag plockade upp nina och hennes nya pojkvän. Jag fick ett bra intryck redan då jag såg honom. Peter ser trevlig och snäll ut. Sen lyssnade vi på NWA i bilen och pratade om det. Jag är glad att vi är vänner!

Jag citerar från det mail som jag fick från nina som var i jakobstad under sommaren och precis blivit tillsammans med peter. Det är så fint...

Mail från Nina 14 juli 2003

"...Här lever livet på i sina absurda banor... jag tror att jag vågar påstå att jag är en smula förälskad... personen i fråga är alltså en gammal kompis, han heter Peter och hör till grabbgänget som även innehåller Janne och alla... han är ganska tystlåten, ingen som sitter och ropar ut sina åsikter åt höger och vänster... det är kanske därför jag aldrig har attraherats av honom förr, jag har ju en tendens att dras till de kaxiga och högljudda.Han har dock stött på mig lite då och då under årens lopp, men jag har avböjt. Fast nu föll jag för hans förförelsekonster... man trodde kanske att det bara skulle bli lite fyllehångel av det hela men det blev mycket mer... det känns helt otroligt bra att vara med honom, otroligt avslappnat. Så otroligt oväntat! Stilig är han också, jättemager med stor näsa och stor mun och världens snyggaste frisyr... synthfrisyr med rakat på sidorna och en lång lugg. Han är en synthkille nämligen och han spelar hela tiden en massa ny superbra musik åt mig som jag aldrig har hört förr men genast tycker om... och jag vet att det är en ytlig sak att bli begeistrad av, nåns musiksmak och stil, men ändå: känslan av att kyssas till tonerna av nån låt som går rakt in i hjärtat... det är inte helt fel! .... och han sa en så fin sak åt mig häromdan... han sa: "Det här låter som en jätteäcklig kliché, men du får mig att vilja vara en bättre människa" och det är inte så dåligt må jag säga! Och igår kväll, då jag låg och tittade på honom när han läste Kalle Anka, så tänkte jag att det där works both ways... han får mig att vilja vara bättre också, därför att han får mig att INTE vilja vara en sån som bara sticker iväg, på nåt sätt får han mig att vilja stanna, att försöka bygga upp nånting, ta ansvar, skapa ett förhållande. Jag har sagt åt honom att jag är ett "night train passing through the station" men lite grann så känns det nu som att det här tåget skulle vilja stanna. Iallafall en tid. Kanske inte hamna på ångloksmuséum men iallafall testa att stå stilla på stationen och försöka bli lycklig med passageraren som stiger på..."