Analysis Lisis
Vill vara omtyckt. Men inte av alla, har jag märkt senaste tiden (ungefär samtidigt som ja började som lärare...), men av de allra allra flesta. Jag charmar alla dessa med min humor oftast...
Martyrskapet och dess följder: Jag är Snäll. På ont och gott. Ställer gärna upp om det kniper, det är en självklarhet. Ibland kan jag dock glömma bort mig själv. Martyrskapet i ytterlighet är manipulativa tendenser som oftast inte kommer fram och som jag inte tycker om, mest när jag mår dåligt som de kan visa sig.
Tidsoptimist är jag till fullo. Det är ingen match att vara i tid. Det är match att ha lite tid på sig. Hatar att vänta, vill alltid ha minimal tid på mig. Inte en chans att jag skulle gå till bussen fem minuter tidigare bara för att jag är klar, nej då hittar jag ett tidsfördriv som gör att det till slut blir bråttom. Detta hänger ihop med min förmåga att alltid vänta till sista sekund. Strupen mot halsen, skjuta på saker tills det är bråttom...
Jag är Optimist på andra sätt också. Jag förtränger jobbiga saker och lindar in dem i tankeoptimism. Tänker man inte på jobbiga saker så finns de inte för tillfället, kanske till och med glömmer man dem. Ibland tänker jag "det ordnar sig, men jag tänker på det sen". Med jobbiga saker menar jag allt ifrån posta ett brev till att tala med föräldrar till jobbiga elever. (men oftast så gör jag ju sakerna till slut, och då är det en enorm katharsis). Bra saker med att vara optimist är att ofta så kan otroliga saker hända om man bara tror på det... "Det ska gå, sa flickan, jag är tolv år"
Jag heter Lisa och jag är konflikträdd till den grad att jag inte tycker om att höra på när andra bråkar eller tjafsar ens. Det kryper i kroppen på mig. Har alltid varit så. Det hör ihop också här att jag inte gillar att älta saker heller. Samma rastlöshet kryper in i mig när saker ältas. Jag ältar sällan ens med mig själv. Nog sagt om det!
Jag har ett enormt tålamod och blir mycket sällan arg. Det är bra att ha tålamod om man är lärare och med mycket annat här i livet. Det är bra att kunna behärska sig, men samtidigt är det inte bra att vara implosiv och lagra som jag tenderar att göra. Men jag tror faktiskt att jag har det under kontroll. Jag blir ledsen istället för arg. Och tyst. Sällan hostar hackspetten. Har faktiskt fått vara arg på vissa lektioner, men jag tycker inte om att vara arg. Fast det hjälper ju ibland. Ofta får jag direkt dåligt samvete efter att jag varit arg vilket alltså ändå resulterar i en ledsenhet, så oavsett om jag blir arg eller inte så blir jag alltid ledsen.
Jag är duktig på det mesta, men rädd för att misslyckas. Till skillnad från Nina och samtidens krav har jag inte riktigt lyckas specialisera mig, för jag är bra på det mesta. Hade bra betyg i allt (utom syslöjd) och tyckte så där om det mesta utom matte som jag inte gillade. Kan vara kreativ och skapande och finner stor glädje i det, men är inte superbra. Är ganska händig och praktiskt lagd och tycker mycket om att pyssla, men har inte några specialkunskaper. Jag är uppfinningsrik och barnslig. Det gillar jag med mig själv.
Jag är rolig. Mycket bra på att få folk att skratta, men bara när jag är på humör själv. Jag behöver ibland inte ens tycka att saker är roliga själv, utan pejlar in och ger folk det som de vill höra för att bli roade. Kan imitera och tänka mig in i andras situationer. Roligast är förstås när man roar även sig själv. Det gör jag bäst i goda vänners lag.
Själv är bäste dräng. Kanske litar jag inte på folk (fast jag har blivit bättre på det!), men jag gillar att göra saker själv ganska ofta. Tror att jag blivit praktiskt lagd på det viset. Man provar sig fram och funderar själv och ger inte upp. här kommer min envishet in också. Vill gärna ha rätt. Men står samtidigt inte ut med skammen att förlora, så om jag inte är säker på min sak så kan jag ge mig ganska snabbt i diskussioner. Fast först måste jag bevisa att jag har rätt - mycket viktigt, det räcker inte att någon säger "jajaja jo jag tror dig"
Kan gärna göra bort mig om jag roar någon på köpet. Är inte rädd. Är bra på att spela teater. Kan gärna stå i centrum. På scen och i radio kan jag gärna vara provocerande i mina roller. Göra saker som folk tycker är pinsamt att se och höra, men som roar. Jag är högljudd ibland, i rätt sällskap.
Jag är spontan också!!!! Glömde säga det..
11 Comments:
Enastående insiktsfull analys, min kära Lisa!
Tack Nina...
det slog mig när jag gjorde denna analys att man (eller är det bara jag) har lagt ner så otroligt mycket kraft i sina dagar på att analysera och jobba med sina "dåliga sidor" sen tar man bara de bra för givet. Varför jobbar man inte med sina bra sidor och utvecklar dem mycket mycket mer istället?? Hos pyskologer och andra är det mest problem som ska bort
Det är sant. Till viss del beror det väl också på att vi lever i en gnäll-och-jante-kultur. Det är accepterat att snacka om sina dåliga sidor, men inte att framhäva sin duktighet. Det är förvisso synd... men å andra sidan är det väl bra att jobba bort skiten också. :-)
Jättebra analys Sis. Har inget å invända, tycker det är precis så du är. Du å jag är väldigt lika, förutom att jag gärna kan älta för att få folk att förstå. Å jag är inte lika rädd för konflikter som du tror jag. Men är ändock konflikträdd. Du låste ju in dig vid minsta tillstymmelse till konflikt som yngre, minns jag.
Men vi är roliga du å jag. Å du är den roligaste jag vet ;). Hehehe!
Pöss
Fint Lisa, och som jag sagt förr är du den bästa människan jag vet, näst intill fullkomlig. Det enda är väl att jag blir arg när du gör saker för andras skull utan att du själv vill och sen suckar och stönar om det...
Nina: jo men jag ska nog jobba mer med mina goda sidor nu. det ska bli skönt. oj va jag ska utveckla
Tanja: tack du är rar. jo fast jag bara kan inte säga nej. måste bli bättre på det. fast endel saker bara måste man göra.
Hanna: mmm stämmer bra
Men är det inte också lite så att de man verkligen vet var man har, som t ex familjen... de kan man säga nej till lättare än folk man egentligen är längre ifrån? Så kan det vara för mig. Å det är ju tokigt... för de är ju ändå de närmaste som man kan räkna med som mest när det blåser snålt.
I ju för sig hör man ju när det verkligen är allvar. T ex om du mådde skiiiitdåligt så skulle jag ju släppa allt annat å komma direkt om du bad mig. Sån't är ju lättare att känna också om man känner varandra bra. Å det gör man ju trots att d inte är för sin egen skull. Men i ju för sig är d ju ändå för sin egen skull i slutändan för man skulle ju må skit själv om man inte kunde ställa upp för de man tycker om...
Du Lisa, kom att tänka på en sak...vi borde leta upp våra gamla cigarettmunstycken tills vi ska på 20-talsbar...
Lisa du är som en blandning kanel,fil och kalaspuffar!
Usch vad jag är Lisig idag...4 dagar kvar!
tanja du gör mig glad å tanjig
Post a Comment
<< Home