Regnbåge på Åland men inte i G-mo

Var på Åland i helgen och sög in havsdoft och Tanja. En makalöst skön helg. Jag och Tanja var på HBT-seminarier på lördagen och jag förundrades över den lilla ön Ålands gayförening Regnbågsfyren som lyckats ordna denna dag. Ett seminarium handlade om HBT-frågor i skolan. Hur man ska tackla dem och jag kände mig oerhört kluven, dels inspirerad och dels så otroligt hämmad av verkligheten. ÄR jag feg eller är det för svårt att komma ut på min skola? Bland lärarna har jag inga problem. Om de frågar så svarar jag stolt. Än så länge vet bara tre lärare om att jag har en fin flickvän. Men folk är rädda för att fråga har jag märkt. De lyssnar inte. "har du familj" sa nån och ja sa "nää ganska långt därifrån...". Så började jag och vips så ville inte denna människa längre lyssna utan försökte fort som faan börja prata om nå annat. Allt ja ville var att berätta om Tanja.

Men åter till lördagen på solklara Åland. Vi for från urban-hipp-up-to-date till skördefest i lemland där de bakades stenugnsbröd och de fanns ponnyridning och porslinskastning. Barnfamiljer och lantisar. Å va mysigt. Tanja tog mig ner till sin barndomsstrand som låg i närheten. En grusväg ner till havet och stranden med perfekt sand och släta klippor. Mycket nostalgi i ögonen på Tanja som spred värme ända in i mitt hjärta.

Kvällen firade vi med Regnbågsfyren. Vi hade jätteskoj. Människor vi knappt kände men ack så trevliga de voro. Tom, machopappan som hållit ett föredraget "min son kom ut som bög" satt och visade öppningstricket med två ölflaskor i brist på öppnare och en massa andra. Jag trivs bra på Åland. Det är vackert och mysigt och lantligt och litet. Jag och Tanja har alltid det otroligt skönt och roligt när vi är där.

Måndagen återkastad till verkligheten och trånga G-mo. Kastades omkull ganska snabbt. Jag vill inte berätta NÅNTING om mitt privatliv för vissa av mina elever kom jag fram till. Jobbiga tjejen t ex, hon hör till jobbet och jag vill skilja henne från mitt privatliv. Vill inte tänka på henne när jag inte är på jobbet. Vill inte berätta något för denna frågvisa obehagligt nyfikna människa.

Tisdagen ännu värre. Assistenten (jo i vissa klasser så får vi lärare extra hjälp av en assistent) hon är kanske 45år gammal och en mycket trevlig dam. Men idag på lektionen så säger hon till en kille som sitter och pekar ungefär som när man "ajarbajar" följande: "ja har ju sagt åt dig... peka inte så där, det ser gayigt ut". Jag blev väldigt nedslagen. Det sista pojkar i denna otroligt machoaktiga och grabbiga barnsligt tuffa klass behöver är att en kvinna spär på den homofobi som redan existerar dem emellan. Ofta säger de "bögjävel" etc till varandra som skällsord. GOSH! Nåja... om det finns nåt på min skola jag kan glädja mig åt så är det en mycket gammal engelskbok jag hittat där huvudpersonerna John och Daniel MÅSTE vara gay. There is hope for my school! Kolla på de här bilderna: