Bemärkelsedag, könsbestämd kaka och valpar

Min födelsedag var en riktig fiiin en. Fick fira med alla mina tuffa vänner. Det är det bästa. Vi hade fiskdamm å smörgåstårta. "Dina vänner är inte direkt lågmälda" sa Tanjan efteråt. Nä, det stämmer gott... Det ska skrävlas å de högsta. Jag kan jag med!

Jag hade min egen kalasassistent i form av en åländska med blont hår, stort hjärta och ett rejält handtag att låna ut. Det är ganska svårt att be om hjälp tycker jag men det blir jag bättre på med Tanja. The proud woman in me... Å så löljigt.

Jennie fiskade upp en tonfiskburk. Hon blev arg. Jag gillar när Jennie är så där pillimarisk och arg. It gives her the childish touch that suits her so well...

Långväga gäster som Viranovic och Lillesnor, det värmer ett 26-årigt hjärta till brännpunkt. Frukost på sängen, illustrerade väskor, utflykter och kärleksbehandlingar likaså. Tanjan i min famn och jag smeker hennes hår. Hon sprattlar och jag håller inte i utan jag sprattlar också. Vi sprattlar bredvid varann vi två.

26 år är ingen ålder på en häst. Aldrig ska jag känna mig som en gammal märr med dåliga tänder. Syna mig, så hittar du kanske en och en annan tandsten, men gropen i framtanden som jag fick på dagis när pojkarna välte madrassen över mig så jag slog ur framtänderna finns fortfarande kvar under plastfyllningen. Den vittnar om en barnslighet som aldrig försvinner. Jag trivs bra jag och har nog några år kvar till ålderskriser och nojor.

Igår var jag å hälsa på Elina. Sköönt och tryggt. Elin och jag vi känner varann bra vi. Sen hem till norrlövsta och mamma och pappa stressad och valparna, tussigare än sist. Ett öga halvöppet på Idun. Snart ska de titta fram allihopa. Oj va spännande.