Här är käften...

... som bjöd mig på en fantastisk semla i lördags. Innan dess fick jag go'frukost med bröd från kvartersbageriet. Tackarrrrr.... Detta är också käften som överraskande nog fick ett par hoprullade sockor i sig när jag kastade på skämt.
Käften tillhör min syster. Titta på 'na. Titta vilket praktexemplar, va? här hjälper hon till på middagsbjudningen i torsdags och häller på kaffe åt sällskapet. Precis som storasystrar ska vara. Att hon stått ut med mig. Hanna... förlåt att jag bajsade i badkaret den där gången när vi badade som barn (jag var närmare bebis). Hanna... förlåt att jag råkade ha av vingarna på din tama fluga som du hade med dig till dagis i en gammal syltburk i glas med lufthål och sockerbit i. Jag ville bara visa honom för mina kompisar. Det var inte meningen att han skulle gå sönder... Förlåt

Svag dag och Lugn

Igår var en svag dag. När man inte kan gå upprätt utan kurar ihop sig och låter musklerna vila staplade på varann medan man släpar sig framåt med steg som inte lämnar marken. Man är labil och skrattar mycket men kan lika lätt börja gråta. Ibland skrattar man så man gråter. Ibland gråter man så man skrattar. Jag och Tanja (inte svag utan ovanligt hurtig) gick promenad (ja hon gick studsande och rakryggad medan jag släpade mig fram) till Gränby köpcentrum. På vägen hem var det en kvinna med barnvagn som gick bakom oss jättelänge. Lyss till följande konversation och förstå vidden bakom hur svag jag var. Vi skojade om kvinnan och sa (fast inte så kvinnan hörde) "you and your little baby need to stop following us" "What does your baby want?" "What's he looking at?" "What's your baby's problem?" Vi skrattade jättemycket åt detta. Det var här nivån låg. Sedan diskuterade vi filmen "Benji 2... the uncut version" "where Benji gets run over by a car" "where someone slashes Benji's red ball" "where Benji's father drowns"... Skratt skratt...

Bakgrunden till min svaghet hade en hel del med en hel del rödvin att göra...

Annars... Just nu är jag kär i Kristina Lugns "hejdå ha det så bra" som jag köpte på bokrean. Jag och Pernilla var där i fredags. Köpte boken på LundeQ och såg den sen på Åhlens 30-40kr billigare. Såklart "Det är bara att gå hem å hänga sig" konstaterade jag och Pernilla. "fram med repet".

---
Den stora skillnaden mellan en människa
som tyngs av sina bördor
och en bärande vägg
är att människan kan åstadkommas
av praktiskt taget vilket klantarsle som helst.
Varje dag dör en kändis.
Det kallas att ha marknadsvärde.
Glöm aldrig hur det känns
när dörrar öppnas
mot vänner
när portar öppnas
mot vänliga synfält
och universum älskar levande och döda
i samma andetag.
Och till och med jag kan gråta.
Och känna barmhärtighet.



---
Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad

Lustigt i Lustgården

Hmm... Jag tror det var så här det gick till eller har min fantasi skenat iväg med mig igen????


Jag var på Uppsalas g-punkt Lustgården igår tillsammans med mina k-kompisar (oj förlåt jag stammar) Pernilla och Anna. Vi kommer in och har precis börjat prova vibratorer av olika slag hastighet och styrka och vaaaaad skymtar vi i SM-sektionen om inte herr Källman med filmen "Doktor Stens mentala avslappningssex" i handen och en kvinna i svart gummihuva med boll. Något mödosamt sliter kvinnan av sig huvan i storlek XS och inuti uppenbarar sig ingen annan än en svettig andfådd nyanställd krönikör, dvs Nina. Men så tyypiskt. Att man ska stöta på människor man känner på såna där prekära ställen. Vi skämtar lite "jaha jo ja trodde ju att det var en bokaffär här, det var väl det förut?". Sen går Nina coh Peter till kassan med ett stort urval filmer (bl a klassikern "Överkörd av tåget" med Dieter Schnellschnoppf i huvudrollen och den gamla kioskvältar'n "Doktorn tar tempen 2" och kostymfilmerna "Upp i sadeln igen - the sequel", "Kulregn över Heidi" och "Günther schrießt JAAAH!")

P.S. skoja' ba lite...

Vännen Viran

Bilder från Stockholmsresan i helgen. Jag och Johanna tog tåget till storstan och till vår kära väninna Veronica. "Vi har alltid så roligt när vi tre är tillsammans" konstaterar Johanna och jag håller med. Alltid, faktiskt. Vi lagade en fantastisk middag på Telefonplan i Virans lya och tömde i oss en BIB rödvin. Den skvätt som blev kvar hällde vi i en 0,5l pet-flaska och tog som matsäck. Rödbetor är gott.
Söders Hjärta och Kvarnen betade vi av sen, rullade hem vid halv fyra, fulla och trötta, fast JK sa att hon inte var full: "nej nej, du har druckit en sju glas vin och några öl och känner ingenting" säger Viran. Jag sov på min arm i soffan. Vaknade framåt kvisten och kände knappt armen. Det övergick i en värk strax ovanför armbågen. En riktig mojsfrukost efter tolv, dusch och iväg till Moderna Muséet och Arkitektmuséet tillsammans med Fredrik och Marina. Mycket gemytligt. Viran gjorde sitt bästa för att se ut som en kulturtant. Jag tyckte hon lyckades väl. Viran hittade en stor pin som det stod "FRÅGA MIG" på. Den satte jag på mig medan vi gick och strosade mellan tavlorna. Det var ingen som frågade mig något. Synd. En fantastisk helg. Gemytlig i goda vänners lag.

Sono io

Praise the Llllorrd I got my camurra back! Den har varit i Helsingborg på lagning. När den kom tillbaka så fanns det två bilder i den. De var på ett rörigt skrivbord, inte så spännande direkt. Herreguu kunde de inte tagit nå roligare testbilder. Nåvälan, nu är den tillbaka, eller är den det??? Jag undrar jag. Min kamera var repig och lite sliten. Den här ser helt ny och fräsch ut. Här är iaf jag!

Poop in public

Caccelere neccesse est...
Hoho... en livssanning kom fram idag. En överenskommelse. Det hände sig på KB efter att Spete hade gått för att möta Nina. Jag var på väg att entra toaletten på baren, där syster precis hade varit oroväckande länge. Hon kommer tebaks, jag säger " ja måst också gå eller har du bajjat?" "jo jag blev tvungen" säger hon. "Hellre det än att ta med sig skiten hem" säger jag och vi skrattar och nickar... Problemet att bajsa på offentlig toalett tas upp...

På gymnasiet upptäckte jag och min vän Elin fenomenet "Bajstoalett". Eller snarare... vi hade länge vetat om det men blev som medvetna om det på en högre nivå då vi gick på humanistprogrammet och befann oss således ganska ofta i the far end of the S-house, dvs ett område där elever sällan hängde i gäng, vilket ofta innebar att folk gick till dessa toaletter för att skita och inget annat. Toaletter där folk sällan hänger, det är bajstoaletter... Man går dit, bajsar och försvinner snabbt omärkbart. Samma sak gäller för toaletterna nere i källaren på Ekonomikum bredvid studentradions lokaler, där bajsas det, må jag lova...

Jag har mött människor i mitt liv som inte bajsar på offentlig plats. Jag gör det, tyvärr. Man kan inte gå hem bara för att bajsa, är min filosofi vad gäller rektalikum. Men självklart drar jag mig för att bajsa på ställen som är väl använda, dvs icke-bajstoaletter. Samtidigt, herreguuu, det luktar några minuter, sen är det över. Ställ det emot känslan att vara riktigt nödig! Gah... primatstadium.

NÖDVÄNDIGT SKIT, NO BIGGY...

Frühstück im Bett

I morse fick jag frukost på sängen klockan sju. En stadig, generös och gedigen frukost. Detta är själsmassage av legitimerad massör på hög nivå. Det här inlägget handlar om saker som gör mig glad...


Förra veckan var en ganska hård vecka. Högstadiet bjöd mig på både godsaker och riktiga rötägg. Den värsta klassen, en sjua, gjorde mig nästan gråtfärdig efter andra lektionen med dem, då det var kaos. Jag tjata och skrek och blev sur men de vägrade lyssna. En lärare kommer in efter att en flicka blivit sur och slängt upp dörren och smällt igen den och stuckit. "va håller ni på med här inne, ni hörs över hela skolan, säger hon..." Jag går under jord. Så inför nästa lektion med klassen så hade jag preppat ordentligt, både mentalt och rent röstmässigt. Jag gick in i klassrummet låångt innan lektionen börjat och skrev regler på tavlan:

* Alla sitter på sina platser
* Respektera varandra: inget bråk, skrik eller spring
* Detta är en svensklektion. Här gör vi de uppgifter vi får.

När klassen kom in höjde jag min stämma och tog ett rejält allvarsnack med ungdomarne. "förra lektionen var jättejobbig, ni har varit jättejobbiga, så får det inte gå till..." Jag kände mig som värsta gesapo när jag gick igenom mina regler. Klassen stirrar på mig och LYSSNAR. Helt sjuukt, kändes det. En kille utbrister med en bekymmersrynka i pannan: "aah, du har haft ett rent helvete med oss va?" jag skrattar till åt gossen. De är bra roliga iaf. "jo det har varit ganska jobbigt jaa"... Vi hade en bra lektion. Det var kul och jag blir glad. Jag tycker inte om att vara tjatig och skälla. Jag slapp det den här lektionen.

På väg från skolan. Jag går och leder min cykel. Jag möter en kvinna i trettioårsåldern och när hon är jämnsides med mig så swooosch så halkar hon raklång och landar på rygg. "oj hur gick det" säger jag och böjer mig över henne. Hon ser ut att känna efter. Inga större skador verkar det som. Hon kan inte så bra svenska. Spontant sträcker hon upp en hand mot mig. Jag tar ett grepp om hennes arm och drar i henne. När jag fått upp henne på huk så Swoooooosch säger det igen och så ligger hon där på marken igen. Nu börjar hon skratta. Jag börjar också skratta. "för tjock" säger hon. "För halt" säger jag och så tar jag ett rejält grepp om henne. Jag vill inte tappa henne igen. När hon kommit upp så står vi väldigt nära varann och hon har fortfarande en hand om min arm och den andra klappar hon på min bröstkorg. Vi skrattar. Det kändes bra och naturligt. Inte alls blygt. En del människor vill ju inte ens att man ska hjälpa dem upp när de halkar. En del drar sig för att ta i okändingar. Så kan ju jag också vara ibland, men det här kändes bara medmänskligt. Vi skrattar lite till och jag frågar henne om det är säkert att hon inte gjort sig illa. "Nej" säger hon och sen går vi småfnissande åt varsitt håll.


Lyktan i lördags. Jag och Vera har det ganska stressigt. Vi springer och serverar och steker och vänder och diskar. En pojk kommer in med sin assistent som är en kvinna. Han har Downs syndrom och är kanske tio år gammal. Han har en inplastad bok med bilder som han pekar i när han beställer. En hamburgare med dressing och ketchup och en cola. Han är mycket söt. lite senare går jag ut i serveringen för att duka av lite bord. När jag står och plockar på bordet bakom pojken så vänder han sig plötsligt mot mig och ler. "Hej" säger han. "Hej" säger jag. Sen sträcker han ut sin vänster hand mot mig. Jag blir alldeles varm i kroppen. Jag går fram och tar honom i hand och ler ännu mer. Sen tar jag disken som står på bordet bakom och går in i disken och leendet sitter kvar såå länge och i magen sitter det hela dagen.

Väck inte den björn som sover

Min favvoklass var ok idag. Låt mig berätta vad som är "ok" för denna klass. Hälften av eleverna jobbar på bra. Två flickor sitter och ritar. Jag säger åt dem och bär bort färgpennorna. Två pojkar sitter och tjafsar. Två pojkar gör ingenting. Två pojkar bråkar, en pojke ramlar av stolen två gånger. En pojke sätter igång bandspelaren. Jag säger åt samtliga. En pojke sover. Jag överväger och bestämmer mig för att strunta i honom: Väck inte den björn som sover... Det är den värsta i klassen. Han hörs, springer runt runt och tar all uppmärksamhet. Det är lugnast om han får sova, tänker jag. Det här var en ok lektion. Jag har tänkt efter och kommit underfund med att man KAN inte få ordning på den här klassen. Man måste släppa tanken på full kontroll annars blir man bara besviken och arg. Min nya taktik är att lägga mer uppmärksamhet på de som faktiskt jobbar och GÖR något. Inte tjata ihjäl mig på pojkar som ändå inte lyssnar. Jag vet inte om det är rätt men det är det som känns mest rättvist mot mig och mot klassen som helhet.

Hade en annan liten klass i svenska. Det var jättekul! Funkade bra.´Har fått nytt vik i tre veckor i mars också på samma skola... Som SO-lärare, hehe... Det blir spännande. Jestas. Hon som jag ska vikariera för frågade om det var något som jag speciellt ville ta upp. Jag funderade lite och kom fram till att jag törs fan inte säga nåt, för tänk om det inte ens ingår i SO-ämnena. Vad är SO egentligen? Minns inte. Är historia med där? Är religion? hehe

Idag har jag och Tanja blivit särbos. Skööönt å klara av den där första pargrejen och vara sambos. Sen blir det särbos och till sommarn så är vi kanske redan vid första daten, efter några träffar haha... Nääärå. Nåja hon har hämtat nyckeln till sin lya på Kantorn, i korridor. Spännande med korridor. Det blir alltid så mycket skvaller i såna. Blir kul å höra. Undrar vad hon får för korridorare.

I've got the hispy hispy shakes

Måndagen gick i nervositetens tecken. Så mycket stress jag kände på måndagens förmiddag har jag inte känt under hela examensarbetets skrivande. Det är lustigt. Vi fick VG på det. Utan att ens haft nån uppsatsångest. Kändes som att man hade fuskat på nå sätt. Nåvälan, högstadiet på förmiddagen. Usch vilken helvetesklass säger jag och generaliserar så otroligt mycket. Det var tre grabbar som höll i trådarna. Ett jäkla liv.... frågor som "är du feminist?" (varpå jag svarar:
- ja om du med det menar att kvinnor och män ska ha lika rättigheter så är det klart, är inte alla de). Nästa fråga: "brukar du favorisera tjejer omedvetet". "Nej jag favoriserar dem medvetet" säger jag. Därpå spottar en pojk på golvet flera gånger, någon springer runt runt, någon vill stå framme vid katedern. Någon vill öppna fönstret och stå i det. Någon vill gömma mina papper. Alla "någon" vill göra sin röst hörd och söker en otrolig uppmärksamhet. Jag ser positivt på det hela: jag har ju iallafall lärt mig namnen på alla dessa bastards. (Tyvärr inte på de andra).
Jag lämnar skolan ganska hes och nästa nervositet vaknar upp igen....

Hämta Tanja. Jag är lite sen. Stressad. Men iaf så kommer jag till Arlanda och där sitter en solkysst flicka med blonda toppar, bruna tygbyxor och är så fiiiiiiin. Hon sitter och läser mellan två okändingar, vi kramas länge under tystnad. Först får jag blickar av ena okändingen som att han ler och tycker det är vackert. Sen tror jag att det blir lite jobbigt att vi står så nära. Men jag blundar och kramar och det är skönt.
Tanja a casa. Wunderschön. Lagade lasagne och tog det lugnt. På ett sätt känns det som att hon inte varit borta. Men hon berättar vackra anekdoter och är brun i ansiktet. Tanjabellan.

Skolan har varit sååå där. Det är den där ena klassen med di där pojkarne som är jobbiga. Men det är ju schyssta människor, inga elaka, bara massa bokstavskombinationer tror jag. hehe... återkommer med rapport från högstadievärlden.

Ett litet djur har krupit in i min mun, bajsat och dött där

Dödens andedräkt har tagit fatt mig idag. Hoppas den avdunstar till morgondagen då jag skall stå å gapa inför en högstadieklass. Hoppas den avtagit tills jag ska pussa Tanja. En sjuskottas inflyttningsfest igår hos Jen & Mark & Faxe. Mycket roligt. Mycket sprit. Halv sex tog vi taxin hem från Egilsgatan. Då låg Nina Markus och Jennie i sängen å sov. I soffan låg Peter och gjorde detsamma. Jag har sovit mycket idag. Har haft mensvärk till råga på min pannknack. Underbart...

Minne från gårdagen. Jag ska hjälpa Nina kräkas. Som en riktig bästis. I huvve har jag Hello Saferide "My best friend"

You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

Det går inget vidare för mig. Jag vill bara vara snäll men lyckas inte. Jag får inget grepp om Ninas hår. Det är för kort, så det går inte att hålla i nå bra. Jag försöker spola emellanåt så att Nina ska få en "fresh bowl". Det går åt pipsvängen det med och jag spolar Nina nästan i ansiktet. Håret blir lite blött. Jag råkar slå ned ringen i bakhuvve på henne. Flera gånger gör jag det. Jag vill bara vara snäll men lyckas inte.

Imorgon skall jag vikariera på en högstadieskola. Det ska jag göra hela nästa vecka. Jag ska dra direkt från skolan till Arlanda och hämta hem Tanjabellan. Det blir såååå skoj. Jag är nervös och kommer nog vara alldeles hispig imorrn på skolan. Ny klass, gammal flamma återvänder hem. Gaaah.

La dolve vita

Jag är nöjd och glad idag. Jag målar så det stänker!!! Det är ROLIGT att måla

Jag har vågat möta en av mina nojjiga rädslor. Jo... min fantasi har skenat iväg med mig nån gång när jag stått nedanför dörren å eldat under näsan. Det var när det var kallt ute och snö. Då fick jag för mig att det kunde ju sitta en människa ihjälfrusen i det lilla soprummet som finns bredvid porten här i huset. Det är ett gammalt litet soprum där det fordom stått en soptunna (roskis). Det är ju ingen som går in eller kollar in genom den dörren numera. Tänk om nån blivit instängd där... Jag vågade inte öppna då. Fast idag gjorde jag det. Det låg ett par gamla kartonger där, en gammal papperskopp å lite godispapper. Ingen människa, inget lik. Sköööönt

en bra dag

Har haft en bra dag jag. Gick upp tidigt, från min dygnsrytm sett. Tog min tygkasse (tung) böcker och for till Gmo. När jag klev på bussen kallade busschauffören mig för "en ängel". Det var för att jag kunde numret på den busshållSplats jag skulle till. 152 Vettsta. "du är en ängel du" sa han. En riktig "bussängel". Jag blev lite fnissig och glad. Har blivit kallad andra saker här i livet, som t ex "en pjäs av Lars Norén". Det var inte lika roligt.

På Bgymnasiet där jag skulle återlämna alla di böcker som låg i min påse gick jag först in till Inga. Inga är en mycket trevlig kvinna som jobbar som ekonomassistent på skolan. Vi blev vänner då jag var elev där för ett otal år sen. Det var nog för att jag och Erica hängde så mycket i expeditionskrokarna och gick och hälsade på Inga ganska ofta som vi blev vänner. Inga är 60 år gammal. Hon och Etelka i receptionen som jag och Erica också blev vänner med gav oss en varsin ros då vi tog studenten. Så snääällt. Nåväl jag pratade en stund med Inga. Vi talte om ungdomen idag, moraliskt förfall och fasan inför att bli en bitter moraltant. Sen gick jag till rektorn och sa att jag ville vikariera. Ganska döfött tror jag. Hejade på mina gamla elever i korridoren. De log. Det var kul.

Efter det gick jag in i lärarrummet och kramade om Åsa, min fd handledare. Hon är världens bästa. Jag har alltid en trevlig stund då jag är med Åsa. Vi fikade och det var skoj att återvända till skolan. Det är verkligen en schysst skola iaf. de elever och framförallt lärare jag bekantat mig med. Vi pratade om min situation och jag berättade om min icke-stress. Kändes som att hon förstod och respekterade min inställning ung. "jobba kommer man nog få göra här i livet ändå".

När jag kom hem och loggade på msn bloppa Tanja upp. Vilken timing. Hon hade en timmes permis från sjukhuset i Varanasi: Hon fick skriva ett "officiellt dokument" på insidan av en papperspärm att de skulle komma tillbaka halv åtta..." "hi hi..kändes mkt formellt att klottra på ngns pärm" sa Tanja. Det var kul att prata med HENNE. "marsvin tycker inte VI om..." konstaterade vi bland annat.

(På eftermiddagen tog jag tag i allt pappersarbete och har äntligen fått in alla intyg och handlingar som behövs för att få a-kassa. Sen var jag iväg till Heiden å posta eländet. Oj det här är verkligen jättetrist att jag tar upp, sätter det inom parentes)

Pernilla var här å åt middag å kollade på Sällskapsresan II, Snowroller. Vi hade jäkligt trevligt och skoj som vanligt. Fan det är en diskussion som kom upp som vi skrattade mycket åt som jag gärna skulle vilja ta upp här, men det tror jag inte att jag får för Pernilla. Vi får se vad hon säger...