Bonusbild: Daniel on the beach

Regnbåge på Åland men inte i G-mo

Var på Åland i helgen och sög in havsdoft och Tanja. En makalöst skön helg. Jag och Tanja var på HBT-seminarier på lördagen och jag förundrades över den lilla ön Ålands gayförening Regnbågsfyren som lyckats ordna denna dag. Ett seminarium handlade om HBT-frågor i skolan. Hur man ska tackla dem och jag kände mig oerhört kluven, dels inspirerad och dels så otroligt hämmad av verkligheten. ÄR jag feg eller är det för svårt att komma ut på min skola? Bland lärarna har jag inga problem. Om de frågar så svarar jag stolt. Än så länge vet bara tre lärare om att jag har en fin flickvän. Men folk är rädda för att fråga har jag märkt. De lyssnar inte. "har du familj" sa nån och ja sa "nää ganska långt därifrån...". Så började jag och vips så ville inte denna människa längre lyssna utan försökte fort som faan börja prata om nå annat. Allt ja ville var att berätta om Tanja.

Men åter till lördagen på solklara Åland. Vi for från urban-hipp-up-to-date till skördefest i lemland där de bakades stenugnsbröd och de fanns ponnyridning och porslinskastning. Barnfamiljer och lantisar. Å va mysigt. Tanja tog mig ner till sin barndomsstrand som låg i närheten. En grusväg ner till havet och stranden med perfekt sand och släta klippor. Mycket nostalgi i ögonen på Tanja som spred värme ända in i mitt hjärta.

Kvällen firade vi med Regnbågsfyren. Vi hade jätteskoj. Människor vi knappt kände men ack så trevliga de voro. Tom, machopappan som hållit ett föredraget "min son kom ut som bög" satt och visade öppningstricket med två ölflaskor i brist på öppnare och en massa andra. Jag trivs bra på Åland. Det är vackert och mysigt och lantligt och litet. Jag och Tanja har alltid det otroligt skönt och roligt när vi är där.

Måndagen återkastad till verkligheten och trånga G-mo. Kastades omkull ganska snabbt. Jag vill inte berätta NÅNTING om mitt privatliv för vissa av mina elever kom jag fram till. Jobbiga tjejen t ex, hon hör till jobbet och jag vill skilja henne från mitt privatliv. Vill inte tänka på henne när jag inte är på jobbet. Vill inte berätta något för denna frågvisa obehagligt nyfikna människa.

Tisdagen ännu värre. Assistenten (jo i vissa klasser så får vi lärare extra hjälp av en assistent) hon är kanske 45år gammal och en mycket trevlig dam. Men idag på lektionen så säger hon till en kille som sitter och pekar ungefär som när man "ajarbajar" följande: "ja har ju sagt åt dig... peka inte så där, det ser gayigt ut". Jag blev väldigt nedslagen. Det sista pojkar i denna otroligt machoaktiga och grabbiga barnsligt tuffa klass behöver är att en kvinna spär på den homofobi som redan existerar dem emellan. Ofta säger de "bögjävel" etc till varandra som skällsord. GOSH! Nåja... om det finns nåt på min skola jag kan glädja mig åt så är det en mycket gammal engelskbok jag hittat där huvudpersonerna John och Daniel MÅSTE vara gay. There is hope for my school! Kolla på de här bilderna:

Föräldramöte mm

Denna vecka har jag överlevt mitt livs första föräldramöte i rollen som lärare. Det gick ganska smärtfritt, sånär som på en kvinna som var lite pushig: "röker min dotter?", "har du sett min dotter röka?", "kan du snälla ha lite extra koll och ring mig om....", "här är mitt mobilnr kan jag få ditt?", "min dotter har dålig motorik, vad tänker ni göra åt det?" etc. Fast tilläggas bör ju också at det var några föräldrar som var fram och berättade hur bra deras barn trivdes på nya skolan och vilken nystart det varit, det var skoj att höra. Nåja nu är det över. Skönt.

Regeringsskifte... hmm... spännande att se vad som kommer hända, fast jag höll ju egentligen på det andra laget. Tänk att det är tredje gången jag röstar! Oj va gammal jag är. Å så sen en folkomröstning har man varit med i också. Jestas

Helgens fest hos sirran var en riktig höjdare. Jag är förundrad över att jag inte blev mer full med tanke på vad jag drack. Jag är förundrad över att jag inte var mer bakis. Jag hade mycket skoj och tyckte att Kinas inlevelse i "mednynningstävlingen" var en av kvällens höjdpunkter.

The smell of it...

Jag förknippar mycket med lukter och kan lukta mig lycklig. Ofta minnen. Som min duschtvål just nu. Den hade jag förut ganska mycket men sen tog jag en paus från den. Nu köpte jag den igen och blev alldeles salig när jag tvålade in mig med den. Fast först kunde jag inte placera saligheten. Sen slog det mig att den användes flitigt förra vintern då jag och Tanja tomtade omkring här i lägenheten och flirtade vilt och smekte varann lite på armen (för hon låg nämligen mittemot, eller bredvid) allt var nytt och förälskat och spännande och skönt. Julen i hemmets sköte. Saliga längtan och lussebullarna vi skapade.

Ofta är det trygga dofter. Men ibland obehagliga (som den gång vi var små och på flit mosade en JÄTTESTOR larv och det kom en frän fast ändå svag lukt som nog förmodligen inte kom från larven men som jag ibland känner om somrarna och det är då som det dåliga samvetet rullar in) Som vänner. Kvarglömda kläder får sig en sniff ibland. Parfymer som blivit vännerna själva. Tanjas stuga i en tröja. Mammas lakan (alltid fint ihoprullade), mormors jag-röker-under-fläkten-hemmadoft tillsammans med alla gamla saker (trygg doft som sitter i kläderna flera dagar efteråt), farmors lilla kruka med eterisk olja (som jag spillde ut en gång, minns fortfarande hur hon spände ögonen i mig och skällde på mig så halssenorna spändes).

En alldeles speciell doft är den som kommer då man drar ner en overheadduk (en sån vit som sitter framme vid tavlan i klassrummet). En gång på gymnasiet satt jag och Elin och pluggade och så pillade jag ner duken och då blev vi båda varse om något som det påminde om. "Å... å... va e de här..." Sen kom vi fram till att det luktade som hennes röda läppstift som hon hade när hon var liten som vi lekte med när man klädde ut sig. Det var ett väldigt starkt minne som sköljde över oss tack vare den doften.

(hihi Nina, såg du min Cornelis-allusion?)

Lösballe?

(ovan: Lisa Septemberbild: Bakis och labil. Tanja på väg på festival)

Fråga: Är det någon som vill gå med och se Peaches nästa torsdag? På Debaser spelar hon och tvåhundra bullar kostar det. Det är alltså inte Peaches med hiten "rosa helikopter" utan hon som ofta har lösballe.

Jag har landat lite bättre i jobbet den här veckan. Ganska lugnt faktiskt. Idag åkte jag hem halv två. Imorgon tror jag jag åker ännu tidigare. Preeeciiiis som jag vill ha det. Man ska inte jobba ihjäl sig.

I helgen var jag å Tanja på Pop Dakar och hängde. Det var skönt. Å va skoj me lite festival. Och skoj med utflykt till sthlm. Tipsar om bandet Rubies från Californien som var där och spelade. Erlend Öye var också där och spelade aukustiskt. Åååå va fiiint... Vi satt under ett träd och lutade oss mot stammen sista konserten. Sista festivalen utomhus för i år antar jag. Mysigt.

Gjorde en skön grej igår när jag steg på bussen. Stod å prata me två lärare från jobbet å så sa den ena "åå HÖRDE ni om folkpartiet..." och jag var så knäpp att ja bara spelade me och låtsades veta, fast jag inte alls visste va som hänt, för jag såg inga nyheter igår å inte imorse heller."jaaa" sa jag och så fortsatte hon "å att de var redan i MARS" "Det är nog vanligt att de händer" osv. fast det kom aldrig fram vad som skett. Det var så lustigt hihi. Ja e så knäpp som inte sa att jag inte hade nån aning, men ja ville inte verka helt off, så jag fick lugna mig till ja kom till skolan och slita åt mig en UNT

Idol värmer regnstänkta hjärtat på Lisa just nu. Är det fler som kollar? Kanske vore någe å kolla tillsammans. Roligast när man får kommentera för andra...

(nedan: bilder från Kräftskivan)