"jag har bott här i tio år Lisa, och jag har ingen att gå och fika med, men alla känner mig"

Min dag på Lyktan... oooo exiting eh?


Jag hör "Get up, stand up..." med Bob Marley på radion i diskrummet. Pop nonstop och nån har önskat låten. Jag har hört låten tusen gånger och kan texten, den är bara en låt, men jag ryser på armarna och blir lite generad för att jag gör det. Herreguu va jag är banal hihihi...

Tröjor levereras. Det är arbetskläder för VM-perioden. Sverige-fotbollströjor. Sead håller upp en framför sig och säger till en kund "Oj nu ser jag ut som en riktig original-Svensson, eller hur?" vi fnissar. Han kan va rolig Sead... Han skojar vidare om att han tänker ha på sig den när han kolla på fotboll när han åker ner till Montenegro i sommar på besök och hur mycket stryk han kommer få.

Chefen vispar lingonsylt i jäääättemaskinen som rymmer flera hundra liter. Sen får jag och Sead diska "skålen". När den ligger på diskbänken och Sead sköljer av den med duschen. "Vilken jättehulda Lisovic..." säger han och när jag går ut så hör jag honom säga "herregud man kan ju simma i den..."

Jag har lite framtidsångest som lägger sig senare på dagen. De har hört av sig från en skola. Jag kan inte gå på intervjun den dagen.

Jobbig mjukglasskund. Prislistan rakt framför ögonen på honom. Där står:
strut 15kr
våffla 17kr
strössel 3kr
Han handlar två våfflor varav en med strössel. Jag säger att det blir 37kr. Han lägger fram 30kr. "trettisju vare" upprepar jag. "Vadå, kostar strösslet 7kr säger han och tittar på prislistan. "Nej, 3kr" säger jag. Han ser ut som han tror att jag försöker lura honom så jag säger: "17+17 är 34 å så 3kr för strösslet". "Jaha e de struten som kostar 15kr" säger han som att det var det som ställde till det och så håvar han fram en hundring och det verkar myyycket jobbigt. "ja ursäkta då" säger han kort, men det är försent. Han har gjort mig grinig: det hade ju inte räckt med tretti även om han tagit strutar varav en med strössel, tänker jag för mig själv.

Jag gör en kycklingpaj.

Jag skojar med Sead när en kvinna i övre medelåldern beställer och han är jättetrevlig och hon skrattar och fnissar. "halva inne?" säger jag. "Nej jag är ingen krigsförbrytare säger Sead" Usch, lågt skämt, fast hans var lägre.

Lokala tv-handlarn, en spenslig liten karl med grått hår och brillor visar sig vara värsta casanovan, berättar Sead för mig. Han har tydligen en stor afrikansk kvinna nu ("å du ska se henne, Lisa, jättestark verkar hon"). Och har haft många kvinnor i sitt liv. Det trodde jag aldrig om honom; jag tänkte att han hade en liten fru hemma som han träffade för tretti år sen minst. Eller att han var änkling.

En lokal förmåga, minst sagt storväxt kvinna med rött hår och glasögon, kommer in på restaurangen, går in på toaletten och är där bajslänge, sen går hon. Hon kom, sket och gick. Trevliga kunder.

En annan storväxt kille "han kommer äta ihjäl sig" som Sead sa, kommer in med sin vackra lilla flickvän. Han beställer schnitzel med stekt potatis och vill ha en kokkorv med bröd NU! Oj, väntkorv, va bråttom jag fick att göra den.

Efter vi har städat färdigt när vi står utanför och säger hejdå så pratar vi lite. Sead säger "jag har bott här i tio år, Lisa, och jag har ingen att gå och fika med, men alla känner mig"... Ååå jag skäms för att vara svensk och gammal Gimobo.