humörsvängar, ett pickande harhjärta och camping

(På bilden, Tanjas favvotjejer)

I ondags kom Tanjas bästis och exkrok Alexandra hem från Indien. Hon är gullig och snäll och jag gillar henne. Fast ändå var det en påfrestning att hon kom. Jag blev ömsom svartsjuk ömsom glad. Jobbigt och svartsjukt för att någon annan skall vara Tanja så nära. Glatt för att Tanja har bra nära vänner. Jobbigt för att de har varit tillsammans. Glatt för vi hade ju roligt när vi träffades osv... Pratade med min syster och Kina och Nina om det. Det finns sund svartsjuka, sa Kina. Svartsjuka är jobbigt, men den här som jag kände, den var ok. För jag kunde alltid tala den till rätta, alltid vara logisk och stöta iväg den. Men jobbigt när den kom smygande tillbaka. Torsdagen. Dagen i sig var jobbig. Vaknade i mensvärkssmärtor som rev ända in i märgen, gah. Försökte sova, gick inte, satt i duschen å spola varmt vatten på magen å blev blek i ansiktet och grät lite. Det blev iaf bättre sedan. Pust... Lite labil, blandning av mens, hormoner och psykisk påfrestning som avtog lite vid dagens slut.

Fredagen jobbade jag. Kina frågade om jag ville ta en öl, men jag trodde int ja sku orka efter jobb. Så hon å sirran gick. Men ja fick suge å gick efter ändå. Det var trevligt och jag fick ju prata ut en del, haha... Så olikt mig. Klockan sent när ja släckt lampan för länge sen kom Tanja invinglande "du är min ledstjärna och vän, du är min tro mitt hopp min tjääääärleek" vråla hon å "Guuuu va Tomas Ledin e fiiin". Jag blev minst sagt glatt överraskad. Hon var full. Hon var glad och det gjorde mig glad att hon hade vinglat hem till mig. Mitt arma harhjärta pickade. Sen ville Tanja röka. Vi gick ner. Tanja stod som ett frågetecken över mig; med armen över min axel och en ihopsjunken överkropp och ett par stappliga ben. Ciggen i handen. Oj va hon sjöng å skråla. Hon kunde inte texten. Hon trodde, tror ja, att Tomas Ledin hade gjort låten. Men det var Björn Afzelius sång till friheten:

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna,
som vågorna, som fåglarna, som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon,
mina skuldror, mina händer och mitt hjärta.
Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader. Framtiden ditt ansvar.
(Till Anna och Tanja)

LÖRDAG
Man ska ha husvagn... Vi åkte från finvädre ut ti kusten, ti Öregrund, och blåshålet Gräsö. Det var vackert att se solen glittra i havet. Vi slog upp tältet alldeles vid klipporna vid vattnet, några hundra meter från campingen (hehe ingen avgift där inte). Vi monterade tältet utan käbbel, She's a keeper that Tanja grrrl... Nå kallt var de. Fast solen glittrade i havet. Å Tanjas pollenallergi slog ut i full blom. Kallt blev de ännu mer på natten. Å fyrverkerier brändes av så fåglarna skrek utanför. Ett rådjur gick förbi tältet och jag var ut å kissa säkert fyra gånger. Tanja hade sovsäcken över huvudet och hade dreglat hela natten sa hon på morgonen efter. Hon kliades och rann. Sov ganska ryckigt om än länge. Vakna vid halv elva på dagen. Fortfarande köldgrader i tältet tror jag... brrrr.... Men solen glittrade i havet och Tanja var vacker när hon frös. Vi for in till stan och värmde oss efter frukosten. Jag hade en otroligt labil dag. Oj oj vad jag grät. Jag grät när jag mindes en dröm jag haft om att Tanja inte ville gosa med mig. Jag grät när hon pussade på mig för det var så fiiiint osv.... Vi avslutade dagen med vår första officiella parmiddag hos svägerskan Anna och Gustaf. Oj va trevligt. Grill och Tanja kisade mot solen. Hon hade fått lite färg och glittrade i ögonen. Kanske var det pollen?