Periodvila

(på bild: lisan i dvalan)

Ja herre jestanes! Livet ligger i dvala denna vecka känns det som. Inte hela tiden men så fort jag kommer hem i hemmet och får vara ensam några minuter. Warum denn? Har inget jobb, vill egentligen inte ha nåt jobb så där på en gång, framtiden känns lite osäker och sen är det tomt här. Men jag måste ha pengar. BORDEN OCH MÅSTEN finns det många av just nu. Jag har betat av ganska många av dem, men det hjälpte inte så mycket för mitt välbefinnande, så som det brukar.

Jag har varit på arbetsförmedlingen, ska återvända efter terminens slut på fredag, innan dess inget att göra. Jag har städat och kastat ut granfan. Jag har börjat träna. Jag har ringt Lyktan och bett dem ge mig mer tider två veckor framöver.

Jag borde och måste: ringa facket och reda ut min a-kassa. Åka till Lyktan och be CH skriva på arbetsgivarintyg. Skriva CV (jättejobbigt, vad har jag gjort och när var det?). Åka till Bruks med en massa böcker som är deras. Ringa till skolor och säga att jag gärna vikarierar. PUST....

Ikväll dock, skall det firas. Jennie, Rebecka och Marina kommer hit och äter å dricker. Vi har gjort färdigt vår utbildning. jeee.... Duttiga kickor.

Igår var Pernilla här för en måndagsdekadens med lite bastu, lite alkihol, massor av vattenpipa och mycket snack om intimiteter och diverse andra underbältetämnen. Skönt att ha henne här. Det var så skönt å berätta hur allt känns just nu och hon förstår så bra. Vettig människa, den där Pernilla (stackarn hehe)

Jag saknar Tanja. Jag är ju som van med att hon tomtar runt här. Det blir nog bättre om några dagar. Om jag ändå hade nå vettigt å göra istället för att gå å dra bara. Då skulle jag inte sakna henne lika mycket. (oj nu tittar jag upp mot vad jag skrev ovan, om allt jag borde göra...) Herreguuu de e bara en så kort stund hon är borta, men det är otroooooooooligt vad dagarna kan krypa fram om man vill skynda på världens gång.