Sömnparalys och Tanja tomte

I natt gick jag å la mig vid elva. Sov hos mor och far efter ett pass på Lyktan med Sead och hans visdomsord "livet är hårt, Lisa" och "livet är härligt, Lisa". Jag hade ställt klockan på 01.45 för skjuts av kusin Linda och hennes italienske man Mino till Skavsta flygplats. Det låter inte som en så lång sömn, men jag hann drömma två ganska märkliga drömmar som jag minns skarpt.
Den första var en s k sömnparalys. För den som inte är inbegripen i termen kan jag berätta att en sömnparalys innefattar ett metastadium någonstans mellan dröm och vakenhet. Det är alltid (iaf när jag har en sån dröm) något otäckt som händer i drömmen, som skrämmer mig, jag vill ha hjälp. I natt så kom någon slags vålnad ut ur väggen över mitt huvud. Samtidigt är jag på något vis medveten om att jag sover och drömmer. I det här fallet så kunde jag höra mitt hjärta slå väldigt hårt och även min egen andning. Jag försökte skrika åt mamma och pappa, och jag hör min egen stämma mycket lågt: "ihh". Den röstvolymen väcker knappt mig själv. Paralys kallas det för att man är inte tillräckligt vaken för att kunna röra på sig. Man har ingen muskelkontroll utan är helt förlamad - mycket frustrerande. Vid dessa tillfällen försöker jag väcka mig själv, ofta genom att försöka öppna ögonen. Det brukar vara svårt och det känns som att ögonlocken går att öppna men att ögonen rullar bort och himlar, så att jag inte ser. Den här gången tror jag att min röst väckte mig. Jag var fortfarande ganska rädd när jag hade vaknat och tände lampan en minut.
I den andra drömmen är jag i en ganska sagolik och "fantasy-inspirerad" miljö. Jag är klädd i någon slags luva a la Ronja. (Oj det här låter de!) Jag vet egentligen inte vad som händer, men en liten tomte som jag på något sätt vet är Tanja springer framför mig och vill att jag ska följa efter honom. Tomten är ca 30 cm hög och har luva och skägg. Han vill hjälpa mig. Det är konstigt för tomten talar inte till mig, men jag vet att den vill hjälpa mig och jag vet att det är Tanja. Den springer i förväg och jag springer efter. Vi springer över ängar med dimma och över kärr och träsk i skogen. Ibland försvinner tomten och jag springer och letar. Vips så står tomten där framför mig på en mossig sten eller bredvid ett träd och så springer vi iväg igen. Lustig dröm.
Nu ska jag gå och lägga mig en stund och vila. Hemfärden från Skavsta gick bra. Roligast var skylten utanför Trosa: "VÄLKOMMEN TILL TROSA - VÄRLDENS ÄNDE" hoho. Lite stressigt med morgontrafiken genom sthlm för mina sömniga ögon, men nu är jag hemma.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home