Det mesta rår nog spriten för...

Bilder: överst: jag och mamma. mitten: jag och Selma (papp miin), nederst: FC Z. Hanna i rött hår, jag i skägg, Blom i mössa, Häggis blondin, Larsson kortast, Mustafa (Pekfingret, syns knappt)

Varje sjuttifemma som en människa dricker ur
är en dröm om en bättre värld som hon sedan pissar ut

Knut. Jag och mina vänner av skilda åldrar och sinnen samlas för att gå utklädda (vi var FC Z) längs en karnevalgata. Mycket kärlek i detta gäng. Jag och mitt skägg. Jag och mitt ÄLSKADE skägg. Köpt speciellt med tanke på... Det är roligt att ha ett stort fult skägg på sig ibland... Ibland är det jobbigt också, märkte jag. Skägget ville inte fastna bakom mina öron och skavde. Jag fick hårstrån i munnen. Det gick inte att dricka grogg utan att spilla på skägget. Det var blött och surt och jag luktade gammalt fyllo efter bara en klunk.

Vad är Knut, för dom som int begrip'? Knut är "gå på groggen pojkar", kisspauser i den vita snön, fickplunta, posering för lokalpressen, gå in i karaktär: stretcha, göra höga knän och indianen, hoppa på människor man känner som inte är utklädda längs Bruksgatan. Mellanlandning hos Jennie Larsson, dricka mer, mer mer, snacka skit, sen upp till Idrottsgården "Ladan" på dans till Dominoz eller annat liknande. Snack med gamla högstadiekompisar, gamla släktingar, och totalt okända människor. Oj va full jag blev?!

Pappa med lösbröna var på Ladan, och dröm om min förvåning så även min mor. Jag kände inte igen henne, eller jo jag såg på hennes ögon att det var hon, men rösten stämde inte in.. Hon var nog lite lurig (och jag var ju jättefull). Hängde ganska länge med mamma. Vi hade kul, snacka med hennes gamla skolkompisar å så: "Där är Roffes flicka de..." sa di. Ser Hanna prata med pappa. Hon ser lite ledsen ut. Fick en släng av spritångest och noja mitt i festen. Sprang iväg från festen mot elljusbanan och ringde Kina med gråten i rösten. Spydde ut en massa galla för Kina över Gmo och allt som denna förbannade idrottsgård och mitt spritade hjärta rymde. Trångsynta människor och slagsmål och gamla tandgnisslande intriger som ligger i golvplankorna på bygget. "Jag kände int ens igen min EGEN MOR" "Du var nog jäkligt tankad" som Kina sade när jag pratade med henne igår. Ja jäklar där kom det, alltihopa. Sen frid och fröjd igen. Allt som bortblåst, nästan iaf.

Gick in igen och var glad! Styrdans med Kenneth Hägg (mammas kusin). Jestas, styrdans det är nåt det. En fast hand mot ryggen. Jag kan ju egentligen inte alls, men här dansar Kenneth Hägg och fulla Lisa Lind: han för och hon följer. Jag är så koncentrerad, nästan så jag biter mig i tungan. Det går ju faktiskt. Bussen går snart. Var är alla som skulle åka med? Nu ska dom inte med längre eller så är de borta. Fan, klockan är för mycket. Jag måste springa till stationen. Jag sträcker mina fotbollsben och fyller mina lungor. Ingen jacka. Oj oj snabb som en vind är jag! Sedan ett hugg i bröstet, lungorna försvinner, benen är korta och mjölksura. Jag har sprungit högst 300m. pust och stön, där kommer en bil. Ut med tummen. En ung pojk från Valö plockar upp mig. Jag flåsar fram hur tacksam jag är, med mitt skägg och min peruk. Han kör mig till stationen. Kliver ur, raglar fram mot kuren, kikar in, där står en gul kyckling. Oj vad jag börjar skratta, tar en bild av kvinnan och går vidare till nästa gäng (se bild nedan). Snackar och lägger mig i deras konversation, sen vidare till nästa gäng: två kvinnor i päls, jag pratar med dem. Minns inte riktigt vad vi pratar om, men jag tror jag roar dem för de skrattar. Det slår mig att jag inte har några busspengar, ajaj.

I sista sekund kommer mina FC z-vänner och jag får låna slant av Marini. Sköööönt, förnedringen att tigga sig på nattbussen i denna utrstyrsel vill jag inte vara med om. Det är mörkt när bussen kör genom natten. Var ska jag av: "Anna, visst ska jag plinga nu?". Inte än Lisa, inte än... "Joooo" bussen kör förbi N-lövsta och jag får gå av vid Palle och Palles Inga, fan. Längs landsvägen springer jag igen nu. Vill ju bara komma hem! Jag fryser jag är dödstrött. Ringer Tanja. Hon har inte mobilen på, skönt. Hade nog inte kunnat säga något vettigt. Svänger in på Lundavägen, en bil stannar: "vill du ha skjuts?" jaaa det vill jag gärna, fast det bara är 200 m hem nu... Snälla människor.



(på bilden: Kycklingen i busskuren som jag skrattade åt)