Hmm...

Är det overkill att lägga upp en Valpurgisblogg?????

Leisha mitt i boken

Sarah Waters Nattvakten är jag fullkomligt uppslukad av för tillfället. London under och tiden efter andra världskriget - det känns som jag är där. Alltid när jag läser Waters (hehe, som att jag gjort det till och från i tjugo år, har bara läst en och en halv roman av kvinnan) fångas jag av miljöerna och de sköna mystiska och dekadenta karaktärerna. Jag får lust att klä mig i kostym, eller strumpeband och röka tusen cigaretter med munstycke, ta in på sunkiga motell, gå på teater, flanera, dricka öl i en liten pub. . .

Sweet 26

Många härliga vårdagar i Stockholm under tiden som gått. Med Tanja mår jag alltid som en prins. "Vi lyxar till det vi, Lisa" brukar Tanja säga nickande med ett brett leende och ögon som lyser stora.

Tanja är 26 år nu sen i måndags. I fredags natt när hon ännu bara var 25 år ville hon att vi skulle lägga fram alla paket, som hon skulle få av mig, på golvet. Dagen innan hade hon i smyg klämt på paketen när jag var borta och kunde gissa sig till innehållet på åtminstone ett. Jag älskar den delen av Tanjas personlighet att hon kan hålla på med sådana underbara barnsligheter.

Hon har verkligen ett fantastiskt barnasinne kvar i sig: spontanitet, humor, glädje. Jag tror jag uppskattar den sidan för det är en sida jag själv vill ha kvar och utveckla och som tycker om hos mig själv också. Tanjas kropp och kroppsspråk är fantastiskt. Det finns ingen som kan göra så vackra och roliga saker med sin kropp som Tanja. Hon är underhållande. Och jag ser ofta framför mig den där elaka avundsjuka flickan från barndomens musikläger, som Tanja berättat om. Hur hon viskar "titta inte på henne" till de andra barnen när Tanja dansar. För märkvärdigt dansar hon, och roligt och underbart. Jag menar inte att Tanjas kroppsspråk är barnsligt, men när jag tittar på henne så är det som att mycket påminner om det vackra i ett barns kroppsspråk som försvinner när man blir så medveten och lärd och uppväxt och trist och vanlig och en del av konventionerna.

Födelse och inflytt

(Jag gillar sista talande bilden av Jen som förtvivlat fortfarande sitter och kämpar med uppgiften trots att hennes lagkamrater tillsynes redan kastat in handduken, hon vill vinna ser man i den nästan maniska blicken. Tack Jennie för att du är så jennig I love it)

Inflyttningsfesten blev riktigt lyckad tycker jag. Jag hade väldans roligt iaf, trots det snöpliga slutet med min triiiista granne. Jag vet inte vad jag ska göra för att blidka detta bittra surkart, om jag ens ska försöka göra det. Kanske jag borde plinga på och säga nå't i stil med: "vet du vad jag tycker fattas här... en KRAM, kom så ska vi kramas".

Jag är tacksam och glad för alla som kom, jag trivs mycket bra i mina glada vänners lag. Tänk att vi fick plats allihopa. Jag vill också tacka rektorn som jag lade ansvaret till alla svåra beslut på (oersättlig för en konflikträdd människa som mig). Trist att jag glömt kameran hos Tanja, så här kommer lite bilder från Hannas kamera. Ni som knäppte kort under festen får gärna skicka dem till mig.

Födelse

Den 5 April för 27 år sen föddes Lisa. Det var påskafton då. Nu var det skärtorsdag. Tanja gav mig frukost och kärlek och teaterbiljetter och trosor och gjorde mig så glad. Mina elever sjöng för mig och några andra hade bakat åt mig. Gulliga. Jag fick presenter av många i personalen. Det finns många människor som inte är mycket för att fira. Sån är inte jag. "Fyller du jämnt?" undrade en lärare på jobbet eftersom det var sånt hallabalouu kring mig, "Ja 27" svarade jag. Jag tycker det är roligt att överdriva åt andra hållet, att fira extremt mycket och bygga upp färväntningar och vara glad precis som när man var liten. På kvällen kom familjen extended med Therese och mormor och Kina och vi åt tårta och hade trevligt. Jag och Kina och Josef gick till ORvars och åt efter det. En fantastisk "fördelsedag"

Matsmältning

Tanja utför övningar för att stimulera matsmältningen. Jag såg det på "Du är vad du äter" och är uuuutmärkt om det känns lite trögt. Och roligt är det ju också hihi. Man går på huk fram och åter genom rummet.