Sweet 26

Många härliga vårdagar i Stockholm under tiden som gått. Med Tanja mår jag alltid som en prins. "Vi lyxar till det vi, Lisa" brukar Tanja säga nickande med ett brett leende och ögon som lyser stora.

Tanja är 26 år nu sen i måndags. I fredags natt när hon ännu bara var 25 år ville hon att vi skulle lägga fram alla paket, som hon skulle få av mig, på golvet. Dagen innan hade hon i smyg klämt på paketen när jag var borta och kunde gissa sig till innehållet på åtminstone ett. Jag älskar den delen av Tanjas personlighet att hon kan hålla på med sådana underbara barnsligheter.

Hon har verkligen ett fantastiskt barnasinne kvar i sig: spontanitet, humor, glädje. Jag tror jag uppskattar den sidan för det är en sida jag själv vill ha kvar och utveckla och som tycker om hos mig själv också. Tanjas kropp och kroppsspråk är fantastiskt. Det finns ingen som kan göra så vackra och roliga saker med sin kropp som Tanja. Hon är underhållande. Och jag ser ofta framför mig den där elaka avundsjuka flickan från barndomens musikläger, som Tanja berättat om. Hur hon viskar "titta inte på henne" till de andra barnen när Tanja dansar. För märkvärdigt dansar hon, och roligt och underbart. Jag menar inte att Tanjas kroppsspråk är barnsligt, men när jag tittar på henne så är det som att mycket påminner om det vackra i ett barns kroppsspråk som försvinner när man blir så medveten och lärd och uppväxt och trist och vanlig och en del av konventionerna.