Jag sitter i skolan och väntar på bussen. Missade den förra med femtio meter. Istället för att förödmjuka mig själv och springa och stressa, vände jag på klacken och gick tillbaka. No rush.
Lina är borta. Mamma och pappa talade hela natten. En tik som råkat i luven på en annan på det sättet kan ha ihjäl en liten tik. Mamma och pappa var oroliga på jobbet. Oroliga hemma. Fick ha hundarna isär på dagarna. Det blev bara värre och värre. Det var ett jättejobbigt beslut sa pappa. Han lät ledsen när jag pratade med honom. Har varit lite ledsen på skolan idag. Linagumman...
Morbror P:s begravning var förra veckan. Det var den vackraste begravning jag varit på. Lotten sjöng mäkta vackra låtar, en så träffande och bra bild på P och Täppas stod på pianot. Kyrkan nästintill fullsatt. Jag minns de ord som prästen att P måste haft ett fantastiskt liv, eftersom det var så många tyckte om honom, som var i kyrkan för att visa det. Varje människa är en gåva som ges till oss. Ingen äger någon. Det finns inga svar. Bra och stärkande ord. Skönt att ha en stor familj, en stor släkt när sådana här jobbiga saker händer. Det var så bra att se alla. Vi saknar P.
Nu ska jag gå till bussen så jag inte missar den igen.