måndagsångest

ett litet bakslag... jobbigt i skolan idag. Första dagen med lektioner. De gick väl hyfsat men vid ett par tillfällen kände ja att det kanske inte alls var så kul att vara lärare och kanske jag inte pallar stressen och då fick jag ångest. Men det är som sagt månda, mens på väg, och precis i början av terminen. Det löser sig nog. Annars är det väl inte värre än att man får byta jobb i slutändan som min kloka syster sa, herreguu så jäkla jobbigt är de inte. Nå det lägger sig. På onsdag kommer Tanja. Ska jobba in lite tid så jag kan umgås med henne då. Det ska bli skönt.

Kräftskivan i helgen var skoj tycker jag. Vi kan fortfarande ole ladies uppe till arla gryning. Men oj vilken labila majora post diem (labil baksmälla) jag hade på söndagen. Stackars Tanja har fått lyssna på lisa lipsill i flera dagar nu. Fast imorgon är det tisdag och då ska allt bli bra.

upp och ner

Hej blogg! Har börjat skolan igen. Nu är jag fröken. Mitt sommarlov var bra men allt för kort känns det som. Regnet satte in och gav mig höstvibbar av ångest, men de har lättat. Blev mycket i skolan. Jag trivs bra, det måste jag säga. Fast känslan av att ha ett jobb å va vuxen blev ibland lite jobbig. Känner mig fast ibland: "jaha.. nu ska ja göra det här ett helt år..." Fast det har blivit bättre. Jag är glad idag. Och pigg. Första dagarna har jag gått som en zombie och haft sååå svårt för att ta mig upp om morgonen. Och lektionerna och planeringarna och alla bokstavskombinationer och fosterhemsplaceringar och utredningar och trasiga ungdomar som JAG väntas ta hand om. Jag hoppas bara att det ska gå bra. Inte ha för stora förväntningar på sig själv. OM jag lyckas göra livet liiiite bättre för någon av dem så ska jag vara så glad. Och oj vad fantastiskt det skulle kännas. Lektionerna börjar först nästa vecka. Vi får se. Börjar kunna få ner ganska mycket av mina osorterade tankar på papper nu. Börjar ana planeringarna. Sen är det bara att hela tiden uppdatera sig själv om vad man ska lära ut som också är kvar... Det får gå.

Sommarens citat

Imorgon börjar jag på skolan. Gah! Nå det blir en mjukstart iaf. Eleverna kommer först veckan efter och den veckan är mest introduktion också.. Men ändå, läskigt. Vill ibland vara liten och oansvarsfull igen. Vill inte bli vuxen. Kanske ger det med sig.

(På bilden: Tanja, de e min tjej de)




Fick en fantastisk sommarfinal på Åland med simtur i havet där klipporna var obeskrivbart vackra och formade av naturen. Solen gick ned med prakt och färgfyrvekerier, i horisonten dit man kunde blicka guppande i små vågor och havet som var blått så blått. Tanjan vacker i vattnet, vacker mot havet och mot klipporna.

Sammanfattar sommaren som den varit för Lisa med två citat:

"Hej kaiki lapset... ... om tjugo minuter börjar guldvaskning på
soldäck"

"Vill du ha allting
på den? Sallad, dressing, senap, ketchup,
gurka, lök?"

Dip me in honey and throw me to the lesbians. sthlm PRIDE 2006

Löljiga familjen i Tallin

Fan för snuskiga människor

I veckan har jag varit på Pride två dagar. Ska berätta mer om det vid senare tillfälle. Skoj var det iaf. Så mycket kan jag säga, och att jag vann på GAY-bingo trihundra kronor, jihoooooo! Men nu ska jag förtälja en upprörande historia som inträffade på tåget hem från sthlm kl.7.10 fredag morgon.

Jag gick på tåget och när jag satt mig så spanar gubben framför mig bak mellan sätena och tittar på mig. Han är lång smal, vitt hår och glasögon, kanske 60år. Sen ser jag, att han pillar med skärpet på byxan. Jag tänker i all hast att han ska rätta till nåt bara, men såklart så hinner jag tänka att han ska göra nå äckligt. Sen får jag en känsla av att han verkligen GÖR nå äckligt så jag reser mig lämnar min plats och går förbi honom. Japp, han sitter och runkar ser jag när jag går förbi. Han har skjortan lite ivägen men man ser båd kuk å hand och rörelsen. Jag går snabbt men jag hinner se att han tittar på mig. Jag blir arg och mumlar nå "fy faan" och går snabbt därifrån så långt bort som möjligt i vagnen, bort från karlar människor och sätter mig ensam och låter hjärtat lugna ner sig. Sen kommer konduktören direkt och jag tänker att jag ska säga åt honom, men allt går så snabbt så jag blir kvar med min äcklade känsla i bröstet ensam på tåget bland alla människor. Det värsta är när jag går av. Då tar jag dörren fram i vagnen, han måste gå ut i bak, tänker jag, för han sitter nästan längst bak i vagnen. Jag vill inte se honom igen, men när jag står på perrongen så ser jag honom igen. Jag försöker gå iväg. Han tittar på mig igen. Jag blir så äcklad och arg. Han ser på mig på ett sätt som man inte får. Det är nästan som att han har sex med mig i tanken, känns det som, och det FÅR han inte. Han FÅR inte ha mig i sina äckliga runkfantasier fast det har han ändå och jag kan inte göra något åt det. Jag vill bara försvinna. Vill inte ha bröst, vill inte ha kropp, vill inte ha ansikte, vill inte ha något som kan verka som verktyg för hans äckliga fantasi. Jag har sett runkare förr, men det här blev så personligt och därmed förnedrande och inkräktande. Å jag har så många saker jag kunde gjort och sagt äcklet, men jag ville inte ha någon som helst kontakt med honom. Bara gå bort bort bort